Förlossningsberättelsen 31/5 -2011
Jag var havandeskapsledig från jobbet sedan mitten av april och var hemma och drog fötterna efter mig. Kräktes omvart annat och var dagligen illamående. Kände mig inte pigg sådär ofta inte, men visste ju att sommaren snart var här och då skulle det vara slut på eländet. Hittade ju ändå på en del roliga saker när orken infann sig.
Men allt började veckan innan förlossningen då vi hade haft fin besök från Ö-vik, Petra, Tomas och lill-Sixten. Dom var upp på middag hos oss och som något magiskt så dagen efter i vecka 36+2 lossna slemproppen.Jag var lite osäker så jag var tugen att läsa på lite på internet, där kunde jag läsa att den kan återbildas! och efter som det fort var 3 veckor till BF så skulle det nog göra det för mig också. Men för en del hade värkar startat samma dag som slemis lossnat men ända upp till en vecka efter. Jag tänkte att då var det nog inte riktigt slemproppen som gick utan konstig flytning. Men händer inget inom en veckan så är det ju lugnt och det är ju vanligast att gå över som förstföderska. Jag berätta inte ens för Jörgen.
På lördagen var vi ut och åt middag och gjorde ett biobesök, sådant man inte kommer att ha tid med sedan. Söndagen var vi bjuden på middag hemma hos Jörgen mormor och morfar, då det var morsdag och det hade varit födelsedag. Träffade även Jörgens mamma och Kjell. Då var det snack om när skurt skulle komma ut och om vadslagningen vi hade gjort. Jörgen som gissade på den 30maj började vara lilla ute med bara en dag kvar och 2 veckor kvar till BF.
Måndag 30/5 skulle Jörgen jobba eftermiddag och stack iväg vid 09.00 till gymmet och jag upp för de 100:a toabesöket och sucka efter en natt med lite sömn. Då var det 37+6 och jag hade en tid hos BM på vårdcentralen kl 14.30. Vi hade bestämt en date på kina med en kompis Therese (från gyn.) som skulle vara doula under förlossningen (för mest Jörgen som tyckte allt med förlossning är obehagligt). Men efter toabesöket fick jag mensvärk som känna under hela frukosten.
Hade väl inte jätte stor lust för att umgås eller hoppa ur mina mjukisarna, ville helst ligga i soffa hela dagen och sova typ. Men iväg på kina som vi hade bestämt! Det var rätt sköt att komma iväg ändå och kul att träffa Therese. Det var riktigt försommar värme solen lyste och lite varm fläkt. Jörgen bjud på lunchen och det var gott som bara den. Hade ju såklart ont under lunchen men det var inte värre än vanligt mensvärk, hade ju tagit 2st alvedon innan vi fort också. Så jag tänkte att det går ju över snart. Efter lunchen så skulle vi på coop och handla, väl där kom det ju rätt så regelbundna värkar.Så Jörgen skoja om det inte var dags att åka in? För jag hänge över kundvagnen och kunde inte gå när det gjorde som ondast. Alvedonen borde ju ha gjort verkan då tycker man, Haha! Hemma blev Jörgen lite orolig och fråga flera gånger om han verkligen skulle åka på jobbet och om vi skulle åka in istället!? Han bestämde sig för att inte samåka den dag ,utan ha egen bil IFALL att det var dags att åka in. Han drog på jobbet och jag gick upp till BM.
Jag sa till henne att jag trodde det var på gång. För jag hade ju värkar regelbundet sedan morgonen och att jag tagit alvedon som inte hjälpte. Men det kan väl gå över fråga jag och joo de kunde det ju göra sa hon. Det blev dom vanliga proverna vikt SFmått urin blodprov hjärtljud. Hon kände ju på magen om den hade fixerat sig nu då men det tyckte hon inte att den hade gjort, ruckbar! Hon uppskattade fostrets vikt till ca 3700g. Hon sa att det är ju helt normalt att föda från 4,5 kg bebisar också. Hon mena att bebisen var stor redan nu så vid fullgångna veckor skulle bebisen väga över 4 kg. Jag fick en ny tid veckan efter och vi båda hoppades att vi inte skulle ses då. Hon skulle kolla dagen efter om det hade kommit en bebis eftersom jag trodde ändå att det var på gång.
Vägen hem var lite mer ansträngande än vad det brukade vara, svårt att gå när man har ont, tungt. Prata med Jörgen och han fråga igen om vi skulle åka in och tyckte att jag skulle springa lite i trapporna. Så när jag kom i trapphuset såå jaa varför inte? så jag tog raska steg upp mot 6 våningen och ner igen och upp 2:a våningen och la mig i soffan. Det var jobbigt det där! I soffan var det rätt skönt med det blev mer värkarna och började kännas i ryggen, började flåsa som vi lärt oss på föräldragruppen. Jag började klocka och det var ca 4 min mellan och värken höll i sig ca 1 min. Det börja gå upp för mig att jag nog inte kommer undan dom här värkarna utan det börjar luta åt att det var magens sista dag, vemod!
Jag tänkte att det kanske var bra att äta mat så jag orkar en ev. förlossning. Men köttbullarna var inte så tilltalande och jag kände inte för att kräkas, då det tar mer energi än vad det ger. Så lite saft i soffan medan jag såg på lite serier. Jag snacka med syster en stund i telefon, det var ansträngande att föra ett samtal. Värmde på vetevärmaren men visste inte riktigt om jag skulle ha den på magen eller i ryggen!? fortsatte och flåsa. Kl 00.00 ringde jag förlossningen och dom tyckte det lät som att jag var i latensfasen och kunde stanna hemma så länge jag orkade. Kl 01 på natten slutar Jörgen och kom hem, kan fråga om vi inte skulle åka in. Inte än tyckte jag och han gick och la sig och jag fortsatte att se serie och flåsa mig igenom värkarna. Kl 02.30 så kände det inte ok att vara hemma mer nervös gick jag in och sa till Jörgen att nu åker vi in. Ringde förlossningen och sa att nu kommer vi. Under resan hade jag ingen värk förens vi kom fram till dörren. Hann tänka att nu dog de ut då kan vi vända! Men det var spännande att åka till sjukhuset, för första gången så betydde skyltarna till förlossningen något för mig. Jag gick in och Jörgen parkerade bilen.
Möttes av BM Kia hon kände igen mig och tog in mig på intagningsrummet där blev det CTG. Där så såg jag att jag hade ju faktiskt riktiga värkar! Hon kände på livmodertappen och den var utplånad och öppen 5cm. Och nog var skurten fixerad alltid och ner sjunken!!! Det blir förlossning! Jag fick ett gåbord att hänga på medan vi blev visad in på förlossningssalen på en gång. Det var fortfarande ljust ute kl 03.00 på natten. Jörgen hade fått sova 1h och var ju såklart trött och jag med för jag hade inte sovit alls. Jag ville bad man det var upptagen så jag fick hoppa in i duschen med en pilatesboll och prova om det kunde smärtlindra lite. Lite trixit för jag ville ju inte ha allt vatten skulle vara över hela toa golvet med det var inte så lätt. Sedan vart det CTG och hade öppnat mig 1 cm till alltså 6 cm. Vid 5 tiden ville Kia att jag skulle äta något, vilket jag inte var så sugen på. Men tog 2 tuggor av mackan och drack lite fruktsoppa.
Sedan vart det skift byte och Kia tacka för sig och önskade oss lycka till! Hon tyckte även att Jörgen som ut som en flickpappa och trodde att vi skulle få en flicka.
Kl 7 tog Annika över och hon kände också efter men hade inte hänt så mycket mer var fort 6 cm. Det var bara att fortsätta jobba, sitta upp, stå vid gåbordet. Lustgasa sig! Värkarna fort vart jobbigare att flåsa sig igenom så lustgasen var bra tog ju inte bort allt såklart men det var bra det den gjorde.
Vid 08.30 ville Annika ta hål på hinnorna så att det kom igång, var fort bara öppen 6cm. det var en äcklig känsla när vatten gick man kunde inte hindra nåt och allt fick bara rinna ut där man låg! Skaplelektrod sattes också så vi hade koll på skurt. Fick byta kläder och nu skulle det väl ändå bli barn. Jaa inte hände det något mer förutom att värkarna blev rejäla!
Vid 12 var det öppet 7 cm och då kom förslaget med värkstimulerandedropp. Jag fick erbjudandet att ta EDA, vilket jag tacka ja till för jag skulle då inte orka mer intensivare smärtor och jag skulle ju orka krysta också! Så narkosen kom och satt EDAn, de var det mest erfarna narkosläkaren som kom, lyxit(skönt för då behöver man inte vara nåldyna med ryggen). Dropp sattes och åter igen blev jag tvingad och äta, men 2 tuggor och lite fruktsoppa.
Kl 15 var det skiftbyte och jag fick välja bm (väldigt snällt!)dom som skulle jobba kväll var bla. Jeanette och det var bra som gjort, för jag har alltid tänkt på henne när jag tänkt på förlossning. Så självklart blev det Jeanette!! Hurtig som hon är kom hon in, beordrade att jag skulle kissa och sedan skulle det barn. Efter det så börja det hända grejer var öppen 8cm. Efter ett tag 9cm och rätt som det är så går det bara att kupera värkarna med att trycka på (som när man skiter för den som vill veta) gick inte att hålla emot. Lustgasen i högsta hugg för EDA tar inte längre och trycker som blir i slutet av värkarna är så annorlunda än tidigare. Jag tror Jörgen ringer efter personal då jag blev lite väl bortdomnad av lustgasen.
Då DÅ var det helt öppet och inga kanter, dags att krysta! Och dom tycker nu att jag ska lägga ifrån mig lustgasen(?!?! va nu?! men vad ska jag då ha genom värkarna!?) Men men det var bara att ta tag i benen och krysta. Varje värk räckte till 3 krystningar. Otroligt hur kroppen fungerar! Jörgen som en klippa hjälpte till att hålla upp huvudet och stöttade på! Jag är jätte nöjd med hans stöd annars skulle jag inte orka göra det ensam. Krystande det höll på i evigheter enligt min uppfattning och det gjorde ont men man tar sig igenom det ändå! Man arbetar sig igenom dom. Men om jag tyckte de gjorde ont med EDA hur ska det inte då vara utan EDAN?! Eftersom jag inte ätit ordentligt sedan dagen innan vid lunchen så fick Jörgen mata mig med dextrusol för att jag skulle orka, krystningarna kändes inte som att det gav något resultat, kände inget om det var något på väg eller om jag bara tom krysta. Jag blev klippt för bm tyckte det såg lite trång och för att förhindra ev. stora bristningar så klippte hon. Vilket inte kändes nämnvärt.
Men efter 1h krystande så kom skurten kl 17.02 31/5!
Det var meningen att det skulle ta två krystningar först huvudet och sedan kroppen men bråttom som han hade vår lill-kille, kom flygandes hela han på en gång. Jörgen säger att dom fick fånga honom lite halvt i luften. Känsla när han gled ut var underlig, något försvann inuti magen och ut. Spänningen i magen släppte, illamåendet försvann. Jag kände att jag sprack också! vilket börja göra ont efteråt han var ute. Han skrek på en gång och Jeanette höll upp honom och fråga om jag ser vad det blev!? En pojke säger jag och får honom upp på magen, vilka känslor som väcks inom en! Navelsträngen var lite kort så han fick ligga på magen och efter att moderkakan kom så blev det avnavling, bm klippte och han kom upp på bröstet.
Varm och go´ och så liten kille. Blev sydd, bristningen var ytligt neråt men inget som gick sönder. Is-bindan var rätt skönt för svullnaden och smärtan. pga EDA drogs på en gång men hade svårt att kissa så det blev tappning, inte så roligt! Kommer ha annan respekt för min patienter jag tappar i framtiden. Vi fick mysa en stund och Jörgen som var jätte hungrig var tillslut tvungen att fråga efter fikabrickan och om dom inte skulle komma och vägning, mätning honom. Vi fikade till slut och helt otroligt så smakade allt hur bra som helst! godaste chokladen jag någonsin druckit!!
Vågen visade sa 3790g och 51cm lång stor killen för att vara 2 veckor tidig.Jörgen fick klä på och så kom vår doula Therese ner för hon hade börjat jobba och Jörgen hunnit ringa henne. Tiden stanna man vill bara insupa alla intryck som man varit med om och uppleva han så mycket som möjligt!
Sedan fick vi åka upp till bb. Där jobbade min andra kompis Marie som tog hand om min lilla krabat över natten så jag fick sova då jag inte sovit på 2 dygn. Jörgen åkte hem fast han fick vara kvar. För att sedan komma tillbaka dagen efter utvilad och överösa oss med kärlek!
Viktor <3
Men allt började veckan innan förlossningen då vi hade haft fin besök från Ö-vik, Petra, Tomas och lill-Sixten. Dom var upp på middag hos oss och som något magiskt så dagen efter i vecka 36+2 lossna slemproppen.Jag var lite osäker så jag var tugen att läsa på lite på internet, där kunde jag läsa att den kan återbildas! och efter som det fort var 3 veckor till BF så skulle det nog göra det för mig också. Men för en del hade värkar startat samma dag som slemis lossnat men ända upp till en vecka efter. Jag tänkte att då var det nog inte riktigt slemproppen som gick utan konstig flytning. Men händer inget inom en veckan så är det ju lugnt och det är ju vanligast att gå över som förstföderska. Jag berätta inte ens för Jörgen.
På lördagen var vi ut och åt middag och gjorde ett biobesök, sådant man inte kommer att ha tid med sedan. Söndagen var vi bjuden på middag hemma hos Jörgen mormor och morfar, då det var morsdag och det hade varit födelsedag. Träffade även Jörgens mamma och Kjell. Då var det snack om när skurt skulle komma ut och om vadslagningen vi hade gjort. Jörgen som gissade på den 30maj började vara lilla ute med bara en dag kvar och 2 veckor kvar till BF.
Måndag 30/5 skulle Jörgen jobba eftermiddag och stack iväg vid 09.00 till gymmet och jag upp för de 100:a toabesöket och sucka efter en natt med lite sömn. Då var det 37+6 och jag hade en tid hos BM på vårdcentralen kl 14.30. Vi hade bestämt en date på kina med en kompis Therese (från gyn.) som skulle vara doula under förlossningen (för mest Jörgen som tyckte allt med förlossning är obehagligt). Men efter toabesöket fick jag mensvärk som känna under hela frukosten.
Hade väl inte jätte stor lust för att umgås eller hoppa ur mina mjukisarna, ville helst ligga i soffa hela dagen och sova typ. Men iväg på kina som vi hade bestämt! Det var rätt sköt att komma iväg ändå och kul att träffa Therese. Det var riktigt försommar värme solen lyste och lite varm fläkt. Jörgen bjud på lunchen och det var gott som bara den. Hade ju såklart ont under lunchen men det var inte värre än vanligt mensvärk, hade ju tagit 2st alvedon innan vi fort också. Så jag tänkte att det går ju över snart. Efter lunchen så skulle vi på coop och handla, väl där kom det ju rätt så regelbundna värkar.Så Jörgen skoja om det inte var dags att åka in? För jag hänge över kundvagnen och kunde inte gå när det gjorde som ondast. Alvedonen borde ju ha gjort verkan då tycker man, Haha! Hemma blev Jörgen lite orolig och fråga flera gånger om han verkligen skulle åka på jobbet och om vi skulle åka in istället!? Han bestämde sig för att inte samåka den dag ,utan ha egen bil IFALL att det var dags att åka in. Han drog på jobbet och jag gick upp till BM.
Jag sa till henne att jag trodde det var på gång. För jag hade ju värkar regelbundet sedan morgonen och att jag tagit alvedon som inte hjälpte. Men det kan väl gå över fråga jag och joo de kunde det ju göra sa hon. Det blev dom vanliga proverna vikt SFmått urin blodprov hjärtljud. Hon kände ju på magen om den hade fixerat sig nu då men det tyckte hon inte att den hade gjort, ruckbar! Hon uppskattade fostrets vikt till ca 3700g. Hon sa att det är ju helt normalt att föda från 4,5 kg bebisar också. Hon mena att bebisen var stor redan nu så vid fullgångna veckor skulle bebisen väga över 4 kg. Jag fick en ny tid veckan efter och vi båda hoppades att vi inte skulle ses då. Hon skulle kolla dagen efter om det hade kommit en bebis eftersom jag trodde ändå att det var på gång.
Vägen hem var lite mer ansträngande än vad det brukade vara, svårt att gå när man har ont, tungt. Prata med Jörgen och han fråga igen om vi skulle åka in och tyckte att jag skulle springa lite i trapporna. Så när jag kom i trapphuset såå jaa varför inte? så jag tog raska steg upp mot 6 våningen och ner igen och upp 2:a våningen och la mig i soffan. Det var jobbigt det där! I soffan var det rätt skönt med det blev mer värkarna och började kännas i ryggen, började flåsa som vi lärt oss på föräldragruppen. Jag började klocka och det var ca 4 min mellan och värken höll i sig ca 1 min. Det börja gå upp för mig att jag nog inte kommer undan dom här värkarna utan det börjar luta åt att det var magens sista dag, vemod!
Jag tänkte att det kanske var bra att äta mat så jag orkar en ev. förlossning. Men köttbullarna var inte så tilltalande och jag kände inte för att kräkas, då det tar mer energi än vad det ger. Så lite saft i soffan medan jag såg på lite serier. Jag snacka med syster en stund i telefon, det var ansträngande att föra ett samtal. Värmde på vetevärmaren men visste inte riktigt om jag skulle ha den på magen eller i ryggen!? fortsatte och flåsa. Kl 00.00 ringde jag förlossningen och dom tyckte det lät som att jag var i latensfasen och kunde stanna hemma så länge jag orkade. Kl 01 på natten slutar Jörgen och kom hem, kan fråga om vi inte skulle åka in. Inte än tyckte jag och han gick och la sig och jag fortsatte att se serie och flåsa mig igenom värkarna. Kl 02.30 så kände det inte ok att vara hemma mer nervös gick jag in och sa till Jörgen att nu åker vi in. Ringde förlossningen och sa att nu kommer vi. Under resan hade jag ingen värk förens vi kom fram till dörren. Hann tänka att nu dog de ut då kan vi vända! Men det var spännande att åka till sjukhuset, för första gången så betydde skyltarna till förlossningen något för mig. Jag gick in och Jörgen parkerade bilen.
Möttes av BM Kia hon kände igen mig och tog in mig på intagningsrummet där blev det CTG. Där så såg jag att jag hade ju faktiskt riktiga värkar! Hon kände på livmodertappen och den var utplånad och öppen 5cm. Och nog var skurten fixerad alltid och ner sjunken!!! Det blir förlossning! Jag fick ett gåbord att hänga på medan vi blev visad in på förlossningssalen på en gång. Det var fortfarande ljust ute kl 03.00 på natten. Jörgen hade fått sova 1h och var ju såklart trött och jag med för jag hade inte sovit alls. Jag ville bad man det var upptagen så jag fick hoppa in i duschen med en pilatesboll och prova om det kunde smärtlindra lite. Lite trixit för jag ville ju inte ha allt vatten skulle vara över hela toa golvet med det var inte så lätt. Sedan vart det CTG och hade öppnat mig 1 cm till alltså 6 cm. Vid 5 tiden ville Kia att jag skulle äta något, vilket jag inte var så sugen på. Men tog 2 tuggor av mackan och drack lite fruktsoppa.
Sedan vart det skift byte och Kia tacka för sig och önskade oss lycka till! Hon tyckte även att Jörgen som ut som en flickpappa och trodde att vi skulle få en flicka.
Kl 7 tog Annika över och hon kände också efter men hade inte hänt så mycket mer var fort 6 cm. Det var bara att fortsätta jobba, sitta upp, stå vid gåbordet. Lustgasa sig! Värkarna fort vart jobbigare att flåsa sig igenom så lustgasen var bra tog ju inte bort allt såklart men det var bra det den gjorde.
Vid 08.30 ville Annika ta hål på hinnorna så att det kom igång, var fort bara öppen 6cm. det var en äcklig känsla när vatten gick man kunde inte hindra nåt och allt fick bara rinna ut där man låg! Skaplelektrod sattes också så vi hade koll på skurt. Fick byta kläder och nu skulle det väl ändå bli barn. Jaa inte hände det något mer förutom att värkarna blev rejäla!
Vid 12 var det öppet 7 cm och då kom förslaget med värkstimulerandedropp. Jag fick erbjudandet att ta EDA, vilket jag tacka ja till för jag skulle då inte orka mer intensivare smärtor och jag skulle ju orka krysta också! Så narkosen kom och satt EDAn, de var det mest erfarna narkosläkaren som kom, lyxit(skönt för då behöver man inte vara nåldyna med ryggen). Dropp sattes och åter igen blev jag tvingad och äta, men 2 tuggor och lite fruktsoppa.
Kl 15 var det skiftbyte och jag fick välja bm (väldigt snällt!)dom som skulle jobba kväll var bla. Jeanette och det var bra som gjort, för jag har alltid tänkt på henne när jag tänkt på förlossning. Så självklart blev det Jeanette!! Hurtig som hon är kom hon in, beordrade att jag skulle kissa och sedan skulle det barn. Efter det så börja det hända grejer var öppen 8cm. Efter ett tag 9cm och rätt som det är så går det bara att kupera värkarna med att trycka på (som när man skiter för den som vill veta) gick inte att hålla emot. Lustgasen i högsta hugg för EDA tar inte längre och trycker som blir i slutet av värkarna är så annorlunda än tidigare. Jag tror Jörgen ringer efter personal då jag blev lite väl bortdomnad av lustgasen.
Då DÅ var det helt öppet och inga kanter, dags att krysta! Och dom tycker nu att jag ska lägga ifrån mig lustgasen(?!?! va nu?! men vad ska jag då ha genom värkarna!?) Men men det var bara att ta tag i benen och krysta. Varje värk räckte till 3 krystningar. Otroligt hur kroppen fungerar! Jörgen som en klippa hjälpte till att hålla upp huvudet och stöttade på! Jag är jätte nöjd med hans stöd annars skulle jag inte orka göra det ensam. Krystande det höll på i evigheter enligt min uppfattning och det gjorde ont men man tar sig igenom det ändå! Man arbetar sig igenom dom. Men om jag tyckte de gjorde ont med EDA hur ska det inte då vara utan EDAN?! Eftersom jag inte ätit ordentligt sedan dagen innan vid lunchen så fick Jörgen mata mig med dextrusol för att jag skulle orka, krystningarna kändes inte som att det gav något resultat, kände inget om det var något på väg eller om jag bara tom krysta. Jag blev klippt för bm tyckte det såg lite trång och för att förhindra ev. stora bristningar så klippte hon. Vilket inte kändes nämnvärt.
Men efter 1h krystande så kom skurten kl 17.02 31/5!
Det var meningen att det skulle ta två krystningar först huvudet och sedan kroppen men bråttom som han hade vår lill-kille, kom flygandes hela han på en gång. Jörgen säger att dom fick fånga honom lite halvt i luften. Känsla när han gled ut var underlig, något försvann inuti magen och ut. Spänningen i magen släppte, illamåendet försvann. Jag kände att jag sprack också! vilket börja göra ont efteråt han var ute. Han skrek på en gång och Jeanette höll upp honom och fråga om jag ser vad det blev!? En pojke säger jag och får honom upp på magen, vilka känslor som väcks inom en! Navelsträngen var lite kort så han fick ligga på magen och efter att moderkakan kom så blev det avnavling, bm klippte och han kom upp på bröstet.
Varm och go´ och så liten kille. Blev sydd, bristningen var ytligt neråt men inget som gick sönder. Is-bindan var rätt skönt för svullnaden och smärtan. pga EDA drogs på en gång men hade svårt att kissa så det blev tappning, inte så roligt! Kommer ha annan respekt för min patienter jag tappar i framtiden. Vi fick mysa en stund och Jörgen som var jätte hungrig var tillslut tvungen att fråga efter fikabrickan och om dom inte skulle komma och vägning, mätning honom. Vi fikade till slut och helt otroligt så smakade allt hur bra som helst! godaste chokladen jag någonsin druckit!!
Vågen visade sa 3790g och 51cm lång stor killen för att vara 2 veckor tidig.Jörgen fick klä på och så kom vår doula Therese ner för hon hade börjat jobba och Jörgen hunnit ringa henne. Tiden stanna man vill bara insupa alla intryck som man varit med om och uppleva han så mycket som möjligt!
Sedan fick vi åka upp till bb. Där jobbade min andra kompis Marie som tog hand om min lilla krabat över natten så jag fick sova då jag inte sovit på 2 dygn. Jörgen åkte hem fast han fick vara kvar. För att sedan komma tillbaka dagen efter utvilad och överösa oss med kärlek!
Viktor <3
Kommentarer
Postat av: petra
Vilken underbar berättelse, sitter här tårögd av glädje ♥
Postat av: Anonym
Det är ju väldigt detaljerad! hihihi!!
Trackback
