eilime

Jag vet inte varför jag mår illa om det är för att jag är arg less besviken frustrerad ledsen. Eller att jag ställde till det på jobbet för det känns obefogat nu att vara hemma. Eller bara för det satans missfallet?! Jag vet inte...

Hur ska man tänka hur ska man reagera på dessa situationer? skratta eller gråta? jag har gjort båda men måste man verkligen gråta? det är ioförsig skönt efter man gråter att det släpper på trycket men jag upplever inte att trycket släpper längre. Det är jobbigt att sova, jobbigt att tänka, jobbigt att jobba, jobbigt att äta, jobbigt att bara vara mig, fy fan! jag tror inte jag tycker om mig som person jag är falsk jag är svag jag kan inte alltid säga ifrån och om jag säger ifrån då får jag dåligt samvete att jag var så elak mot den andre och att jag inte hade någon rätt att säga ifrån eller bete mig sådär. Jag kan inte stå upp för mig själv, hur ska jag då kunna ta han om en lite kotte. Det är nog därför missfall blev av att kroppen vet att jag inte kan så då blir det inget foster utan bara en massa missfall för det är min plats på jorden att vara eländig och ha ångest och bara gräva ner mig i alla hämskheter.

missfall missfall det är ett missfall men är det rätt? stanna hemma för att inget. det förändrar inget nog kan jag jobba men jag är nog inte lämplig för distraherad men jag är för distraherad för att vara hemma också! fixar inte det det maler det trycker det skruvar inom mig. så vart ska jag vara?

för jag kan bara fundera och må illa... mmm jag mår illa.